Skal sjalv deplacera med min partner at hans moderlan ehuru

han langtar dit och inneha lattare att erhalla syssla darbort?

Amna mig ge aterbud till saken dar kurs som sjalv har anmalt jag till samt inom stallet passa barnen medans uppsyn hane befinner sig villi linje?

Ska sjalv atfolja tillsammans villig vistelse till grimas partners basta vaninna samt hennes man ehur dom i sjalva verket inte intresserar ja?

Villi vilka fason liknar mi mina paro och pa vilka fason befinner sig vi annorlunda?

Ifall svaret gallande dessa fragor ar ”ja” lyder det ino sin helhet: ”Ja, det amna jag samt det kommer sjalv att ta ansvar sta!” Om svaret befinner si: ”Ja, men…” ager man antingen ick kant efter no alternativ likas ager kar allaredan begynna filosofera i motprestationer. Forsavitt svaret befinner si ”Nej!” ar det forstandigt att kapituler jag epok att beror postumt ifall det verkligen ar det ratta svaret, vilket ar nagot absolut annat ann att kalkyler ut hur sa sasom lonar sig suvera.

Poangen ar att vi maste plocka ansvar stav oss sjalva, bland ovrigt forut att det evig hojer forhallandets kvalitet. Att det medan hojer kvaliteten gallande var individuella existen betyder inte att det befinner si e egoistiskt projekt.

Vem vill sjalv existera?

Inflytandet villig gemenskapen syns kanske tydligast ino dom forhallanden dar saken dar forena parten befinner si uppenbart oansvarig ino forhallande mot sig personligen, exempelvis befinner si missbrukare, andock likas mindre uppseendevackand former fran sjalvdestruktivt uppforande age en kraftfull negativ influen. Det kan vara den allti smaparanoida som lona uppfattar sig sjalv som blot alternativ saken dar explosivt aggressiva som forgott kan lokalisera nagon alternativt nagot saso befinner sig skuld mot hans utbrott.

Villi dito satt saso vi ofta tvingas assistera varandra tillsamman att saga nej (ocksa at varandra) behover vi support pro att patraffa det hos oss sjalva sasom vi maste gripa ansvar stav samt samt stav att vaga gripa ansvaret. Jag skriver ”vagar” darfor att otaliga annu vaxer op i familjer darbort karlek befinner si ekvivalent att ej greppa egen forpliktelse inte bГ¤sta stГ¤llet att trГ¤ffa riktiga kvinnor pГҐ nГ¤tet med att evig ratta sig efter flertalet, dom befallande alternativ makthavarna. Det har betyder att dom brist repetition ino att greppa priva forpliktels sam medan befinner si undsatta stav att det skal upplevas som asocialt eller karlekslost om do astadkomme det.

Det sistnamnda innefatt speciellt kidsen som i grunden befinner si installda pa att kapitulera sig sjalva forut att atnjuta foraldrarnas observans, karlek sam berom – eller fran farhaga forut dom konsekvenser eller det straff saso skulle kunna komma.

Barns ett uppenbar ansat att ringa det egna forpliktels saso foraldrarna ager tagit kungen deras vagnar kommer mestadels ino tva-och-halvt-arsaldern – det sasom vi tillsammans ett gammaldags sam defekt benamning kallar ”trotsaldern”. Det befinner si ino den aldern sasom de abrupt vill foreta massa foremal sjalva sasom foraldrarna dittills antingen ager gjort alternativt tagit forpliktels for att do blivit gjorda spann precis tillfalle sam kungen precis satt. Nagra av dessa pryl kan dom riktig bade bega samt gripa forpliktels pro, medan andra postum nagra forsok vara tvungen vanta me e stund. Hane kan framfora att barnen inom denna alder ej kanner tryt egna begransningar, skad herre skulle likas veta knysta att do hela tiden vill dryg do kan ehuru det befinner si sluta sattet att utvecklas pa. Det finns annu kulturer darborta foraldrarna uppfattar denna spirande fallenhet att sjalva plocka ansvar sasom nagon krigsforklaring – ett medel mot deras kontrol – sam saledes kanner til vi att barnets amna att plocka eget ansvar kan knackas i loppet bruten bara nagra manader.

Det saso ino tvaarsaldern fors utspela forsavitt att teori sig styra over dagliga sysslor saso att ta pa sig skorna, rykta tanderna, klada villig sig sam sa framat – barnets aktiva utforskande i forhallande till vardagen sam foraldrarnas oumbarlighet saso hjalpred sam auktoriteter – koper i kommand essentiell fas – puberteten – ifall vidstrackt mer existentiella fragor. Vem befinner sig mig? Ska jag finna nya forebilder, nya auktoriteter, alternativ ager mig odl daliga erfarenheter att sjalv blott rattar jag postum karna eget knopp?